Gruvan

Gruvan är en fängslande berättelse för slukaråldern där dåtid och nutid möts.

Sara Lövestam har förutom vuxenböcker också gett ut några ungdomsböcker. Gemensamt för dem är att de utspelar sig på en ö i skärgården, och att hon tar upp olika svåra frågor. I de tidigare böckerna (”Som eld” och ”Skarven”) har det varit könstillhörighet och i den nyaste boken ”Gruvan” lider huvudpersonen av dyslexi.

 Ellen och hennes familj, syskonen Jossi och Adrian, pappa och pappans nya kvinna Sofia,  skall tillbringa sommarlovet på Utö. Ellen som lider av lässvårigheter har av lärare och föräldrar fått med sig en bok som hon ska ta sig igenom under lovet. Det här förorsakar många bråk och stridigheter och Ellen avskyr blotta åsynen av boken, och hon avskyr också Sofia, som är bibliotekarie och som hon anser har tagit mammas plats. Hon bestämmer sig för att sova över i ett skjul på ön, dels också för att bevisa att hon inte är rädd för den så kallade Utöskräcken som sägs spöka på ön. I skjulet hittar hon en gammal dagbok och plötsligt är läsning väldigt intressant fast den gammaldags stilen är svår att tyda.

 Man får följa både Ellen, när hon läser dagboken, och Anton som skrivit den för 150 år sedan. Det är en tragisk historia om mobbning och fattigdom och de svåra förhållandena som rådde bland arbetarna i gruvan som tidigare fanns på ön. Under läsningens gång kommer Ellen till flera insikter om sitt eget liv och hur en ung människa kunde ha det förr då skola och fritid inte var en självklarhet. Hon inser också att läsning inte är så hemskt bara man får tag i den rätta boken, och att bibliotekarier faktiskt vet en hel del. Boken är spännande och en riktig bladvändare för barn i slukaråldern.